TJOHOOOO!
HOJ! Gott nytt år!
Jag lever! Jag känner mig glad och mår bra igen! Eller bra och bra har legat i sängen deckad av feber och förkylning under nyår, men jag har i alla fall fått tillbaka livsgnistan igen. Jag har gått från att ha varit så deppig att varje var en utmaning i att kämpa för att inte hoppa från balkongen till att helt plötsligt kunna se framåt och vilja göra saker. Det konstiga är att jag inte riktigt vet var det är som har hänt.:S Det var som om jag helt plötsligt vaknade upp en morgon och var på bra humör igen. Hmm är det The Secret Jonas?
Jag har nu i alla fall flyttat ifrån Filipstad till en liten trevlig vindslägenhet vid torget i Nora. Det känns som om jag kommer att trivas där hur lång nu tiden där blir. Har börjat bli sugen på att studera igen och om jag skall studera igen tänker jag se till att få göra det på ett större ställe den här gången. Vem vet! Det kanske blir någon av de större studentstäderna: Umeå, Lund, Uppsala eller Linköping till hösten. Denna gång skall jag också välja något som jag verkligen vill läsa. Tänkte försöka hitta någon utbildning som kombinerar teknik med samhällskunskap. Om det nu finns någonstans.
Tänkte bjuda på lite musik även den här gången.:P Fortsätter med mina Gitarrhjältar och denna gång är det Stevie Ray Vaughan som får stå för underhållningen.
Med några av blues och rockvärldens starkaste fingrar är han här tillbaka på platsen där han haft en av sina värsta upplevelser under sin artistkariär. Tre år innan hade han äntrat scenen här i Montreaux i Schweiz och blivit utbuad av en publik som hade mycket svårt för att ta till sig den rockiga bluesen. I publiken fanns det dock en herre vid namn David Bowie som såg hans potential. Resten är historia.
När han här går upp på scenen i Montreaux igen är det ingen som buar längre.
Soo Loong!
Jag lever! Jag känner mig glad och mår bra igen! Eller bra och bra har legat i sängen deckad av feber och förkylning under nyår, men jag har i alla fall fått tillbaka livsgnistan igen. Jag har gått från att ha varit så deppig att varje var en utmaning i att kämpa för att inte hoppa från balkongen till att helt plötsligt kunna se framåt och vilja göra saker. Det konstiga är att jag inte riktigt vet var det är som har hänt.:S Det var som om jag helt plötsligt vaknade upp en morgon och var på bra humör igen. Hmm är det The Secret Jonas?
Jag har nu i alla fall flyttat ifrån Filipstad till en liten trevlig vindslägenhet vid torget i Nora. Det känns som om jag kommer att trivas där hur lång nu tiden där blir. Har börjat bli sugen på att studera igen och om jag skall studera igen tänker jag se till att få göra det på ett större ställe den här gången. Vem vet! Det kanske blir någon av de större studentstäderna: Umeå, Lund, Uppsala eller Linköping till hösten. Denna gång skall jag också välja något som jag verkligen vill läsa. Tänkte försöka hitta någon utbildning som kombinerar teknik med samhällskunskap. Om det nu finns någonstans.
Tänkte bjuda på lite musik även den här gången.:P Fortsätter med mina Gitarrhjältar och denna gång är det Stevie Ray Vaughan som får stå för underhållningen.
Med några av blues och rockvärldens starkaste fingrar är han här tillbaka på platsen där han haft en av sina värsta upplevelser under sin artistkariär. Tre år innan hade han äntrat scenen här i Montreaux i Schweiz och blivit utbuad av en publik som hade mycket svårt för att ta till sig den rockiga bluesen. I publiken fanns det dock en herre vid namn David Bowie som såg hans potential. Resten är historia.
När han här går upp på scenen i Montreaux igen är det ingen som buar längre.
Soo Loong!
Kommentarer
Trackback