Sorgen är över
Efter tre dagars sorg och idogt lyssnande på Eric Claptons Tears in heaven (Brynäs förlorade ju tyvärr i söndags) så har jag nu bestämt mig för att träda ut från sorgens och ledsamhetens rike och skriva ett blogginlägg.
Våren har kommit till min hemby Nora. Med våren kommer förutom varmare och längre dagar också stressen. Det är synd att man har så mycket att göra i skolan för tillfället annars skulle man ha det riktigt bra. Just nu sitter man nämligen med skolarbete upp över öronen. Jag klagar dock inte, det kunde ha varit värre kunde ha varit 20 grader kallt.
VI har nu skjutit upp våran raket. Det gick väll lite sisådär.
Dagen började bra. Vädret var perfekt, inte ett moln på himlen och ingen vind. Efter lite finjusteringar av startrampen och raketen bestämde vi oss för att det var dags. Jag, Per, Sebbe och Karin som assistent bar ut alla våra grejor. Humöret var på
topp. Nervösa som sjutton kopplade vi ihop alla delar till raketen. Skulle den flyga?
Under tiden som vi satte upp våran raket samlades en åskådar skara på ca 30 personer. Självklart blev det ännu mer nervöst nu hur skulle det gå?
Nedräkningen började: 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 och noll Sebbe slog på tändningen och raketen flög rakt upp men efter 30 meter började den snurra runt och drog rätt ner i backen. Misslyckandet var ett faktum.
Det visade sig att det förmodligen var startrampen tillsammans med den tunga fallskärmen i raketen som fick den att "välta" i luften. Vi testade raketen en gång till utan publik och fallskärm och då flög den mycket högre. Bilder och film kommer inom kort.
Nu är det inte långt kvar. Snart kanske man kan få se sådana här vyer igen:
Våren har kommit till min hemby Nora. Med våren kommer förutom varmare och längre dagar också stressen. Det är synd att man har så mycket att göra i skolan för tillfället annars skulle man ha det riktigt bra. Just nu sitter man nämligen med skolarbete upp över öronen. Jag klagar dock inte, det kunde ha varit värre kunde ha varit 20 grader kallt.
VI har nu skjutit upp våran raket. Det gick väll lite sisådär.
Dagen började bra. Vädret var perfekt, inte ett moln på himlen och ingen vind. Efter lite finjusteringar av startrampen och raketen bestämde vi oss för att det var dags. Jag, Per, Sebbe och Karin som assistent bar ut alla våra grejor. Humöret var på
topp. Nervösa som sjutton kopplade vi ihop alla delar till raketen. Skulle den flyga?
Under tiden som vi satte upp våran raket samlades en åskådar skara på ca 30 personer. Självklart blev det ännu mer nervöst nu hur skulle det gå?
Nedräkningen började: 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 och noll Sebbe slog på tändningen och raketen flög rakt upp men efter 30 meter började den snurra runt och drog rätt ner i backen. Misslyckandet var ett faktum.
Det visade sig att det förmodligen var startrampen tillsammans med den tunga fallskärmen i raketen som fick den att "välta" i luften. Vi testade raketen en gång till utan publik och fallskärm och då flög den mycket högre. Bilder och film kommer inom kort.
Nu är det inte långt kvar. Snart kanske man kan få se sådana här vyer igen:
.
Kommentarer
Trackback