Träning
Det finns träningar och så finns det träningar. I dag har man varit med om två pass av den värre sorten, men dock väldigt roliga.
Dagen började med att klockan ringde alldeles för tidigt. Grannen har tydligen en förkärlek till musik med hög bas och denna musik spelade han till klockan 3 på natten. Jag slängde i mig en frukost och jagade iväg till Vasatorget där dagens första övning skulle ske. Detta pass utvecklades till ett helvete. Vi hade någon super vig tjej från
Örebro volley som ledde passet. Hon var lite extrem. Jag menar idioten med viktbälte är inte det enklaste man har varit med om. När detta pass väl var slut fick man känslan nu kan det inte bli värre nästa pass måste innehålla bollar. Jag hade fel.
Efter en saftig lunch med pasta och lite annat smått och gått fick vi gå till njoy på Stortorget. När vi kom dit kom det fram en 120kg tung kille och sa:
- Ni ska få lära er boxas.
Jag kände hur min moral till laget bara sjönk som en gråsten, jag ville bara springa och gömma mig.
Det passet var ett av de jobbigaste i hela mitt liv vi sluggade på varandra som riktiga matchomänn (tyckte vi i alla fall). Benen rörde sig som trumpinnar över golvet men vi kom ändå ingenstans. Låren brände, huvudet värkte, magen mullrade av den tunga pastan vi nyss ätit. När vi trodde att vi var klara fick vi göra bara fler och fler armhävningar på knogarna och slå ännu längre kombinationer. Svetten flög som regn runt hela lokalen vi kämpade och kämpade och våran k1 instruktör såg oberörd ut.
Nu med passet gjort är man jävligt nöjd men jag säger bara en sak till: Aldrig mer!
Dagen började med att klockan ringde alldeles för tidigt. Grannen har tydligen en förkärlek till musik med hög bas och denna musik spelade han till klockan 3 på natten. Jag slängde i mig en frukost och jagade iväg till Vasatorget där dagens första övning skulle ske. Detta pass utvecklades till ett helvete. Vi hade någon super vig tjej från
Örebro volley som ledde passet. Hon var lite extrem. Jag menar idioten med viktbälte är inte det enklaste man har varit med om. När detta pass väl var slut fick man känslan nu kan det inte bli värre nästa pass måste innehålla bollar. Jag hade fel.
Efter en saftig lunch med pasta och lite annat smått och gått fick vi gå till njoy på Stortorget. När vi kom dit kom det fram en 120kg tung kille och sa:
- Ni ska få lära er boxas.
Jag kände hur min moral till laget bara sjönk som en gråsten, jag ville bara springa och gömma mig.
Det passet var ett av de jobbigaste i hela mitt liv vi sluggade på varandra som riktiga matchomänn (tyckte vi i alla fall). Benen rörde sig som trumpinnar över golvet men vi kom ändå ingenstans. Låren brände, huvudet värkte, magen mullrade av den tunga pastan vi nyss ätit. När vi trodde att vi var klara fick vi göra bara fler och fler armhävningar på knogarna och slå ännu längre kombinationer. Svetten flög som regn runt hela lokalen vi kämpade och kämpade och våran k1 instruktör såg oberörd ut.
Nu med passet gjort är man jävligt nöjd men jag säger bara en sak till: Aldrig mer!
Kommentarer
Trackback
